Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänkade efter ålder eller släktled. Vi ungdomar skulle
äta i kammaren, men far tog mig med ut i
sommarstugan och satte mig mellan sig och mor. Och det
var jag rätt glad för.
Middagen var den på orten vanliga:
pepparrotskött, köttsoppa med katrinplommon och sviskon,
lutfisk, hönsstek, fläsk med bruna bönor, risgröt och
kakor. Emellan rätterna bjöds brännvin och »vin»
— ett slags »scharryvin» till en krona kannan.
Prästen var förhindrad att komma strax efter,
han hade »sist mässa» i annexet och därför höll
talmannen »minnestalet».
Så här ungefär:
»Ärade gäster och dyre medkristne!
Vi hava nu vederkvickt oss med mat och dryck
rikeliga uti detta gästfria hus. Fordom satt dess
huvud på högsätet, delande sina håvor allom, fränder
och oskylde, fattige och rike, i glädje och gamman.
Nu är han icke mer bland oss. Vår dyre vän Stenkil
Holgersson har gått till de sällas land, och från
sitt tysta viloläger i gravens djup skådar han nu ned
på oss alla, bedjande att vi icke sörja, utan vaka
och bedja än en liten tid. Nu dricka vi för hans
minne. Han var en ärans man, glad och vänsäll,
fröjdefull i hoppet, tålig i bedrövelsen, arbetsam och
hjärtlig, hugnesam make och outtröttlig som fader.
Därför sörja vi alla. Men vi vilja minnas honom
som vänner, och kärleken är starkare än döden.
Därför skall Stenkil Holgerssons minne länge leva
på jorden från släkte till släkte, fastän hans kallnade
stoft är upptaget till de ljusa rymder, där stjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
