Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johanna stod lugn som en filbunke, och när hon en
stund efteråt skulle gå, tog hon mig i hand och sa:
— Farväl med dig, Anders!
Och innan jag visste ett dugg, lade hon armen om
halsen på mig och — kysste mig rakt på munnen.
— Det smakte visst konfekt? sade nämndemannen
och flinade. Men det Var fanken vad folk måtte
bli blyga när de studera i Lund — en skulle kunna
tro du aldrig hade kysst en tös förr.
Du kan inte tro, vad jag skämdes! Men inte
kunde jag heller säga att det verkligen var första
gång. Jag kallsvettades, men jag teg. Och det
märkvärdiga var, att jag blev litet smått yr i huvudet av
den där kyssen — den smakte inte så dumt!
När nämndemannen gått, sa mor:
— Jaa, min påg! Du vet att jag vill dig väl —
bättre kvinna får du aldrig. Och nu förstår du väl,
att du har ingen annan råd än att gå till prästen med
det första? I morgon vet hela församlingen det,
sådan sladdermaska som nämndemannen är, och du
vill väl inte att tösen ska vara ett spektakel för alla
människor?
Tycker nk’n att jag skulle fått mig för att säga
nej? Ett sånt fä som jag alla dar har varit! Nej,
jag gick till prästen, förstås. Det var mitt öde —
därom är inte tu tal.
Så blev det lyst. På bröllopet sa jag inte ett
ord till henne vid middagen — jag hade fått prästens
nya informator bredvid mig. Och det var en hund
rent så styv i historien. Vi kommo genast in på
Karl den tolvte: det var min avgud på den tiden,
förstås, och informatorn sa, att han hade varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
