Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbannelse för Sverige. Det är klart att vi skulle
ryka ihop — jag tänkte inte ett spår på Johanna.
Jag såg inte en gång att hon reste sig och gick
ifrån mig.
Mor kom och nubbade på mig — jag måste resa
mig. Hon drog mig ut i kammaren och där såg jag,
att hon grät.
—- Det är då rent för galet att du inte talar ett
andans ord till henne! sa hon.
— Till vilken? sa jag tankspridd.
— Till Johanna, naturligtvis. Såg du inte, att hon
gick ut?
— Nej, varför gjorde hon det?
— Hon sitter ju som en stackare — du varken
ser på henne eller talar till henne! Gud är mitt
vittne att jag menat dig väl, fast jag kanske har gjort
illa ändå! sa hon och snyftade.
— Jag kunde väl fått slippa — jag sa ju att jag
inte ville! sa jag förargad.
— Ja, ja. Men nu får du ändå gå och tala med
henne: hon sitter i förstukammaren — för annat folks
skull får ni åtminstone i dag försöka se glada ut.
Jag gick ut i förstukammaren. Där satt Johanna.
Hon grät inte, hon, men ond var hon så det förslog.
Och vi röko ihop. Vad hon sa allt, ska jag inte tala
om, men jag blev ordentligt, patentligt extra stukad,
förstås, och så gingo vi in. Och så skulle jag vara
glad!
Jojo! Jag smet i mig två toddar i en hast. Det
halp så att jag fick munlädret i gång lite. Men glad?
Nej, det blev jag inte och hur skulle jag det vara?
Jag hade ju aldrig längtat efter min bröllopsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
