Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seil hos henne. De voro så goda vänner. Dörren tili
kammaren, där Johanna låg, stod på glänt och de hade
inte hört mig komma in. Just som hon nämnde mitt
namn, smög jag mig bort till dörren.
— Men du gjorde det ju av brinnande kärlek till
honom! sa prästamamsellen.
— Ja! Det vet den Allrahögste. Så som Anders
legat mig om hjärtat, kan väl ingen annan vara älskad.
Jag har tänkt på honom sen han var liten pys, och
det högsta jag visste var att bli hans kvinna.
Så länge jag kämpade och stred för att få honom,
tyckte jag det inte var farligt — själva striden höll
mig oppe. Och många gånger hade jag i gilleslag
fått lida försmädelse, så jag ville inte giva efter —
ha honom skulle jag.
Jag fick honom. Sen var det slut med all min
glädje. På bröllopsdagen talte han inte till mig, och
på bröllopsnatten satt han och läste i sina
historieböcker, och jag — jag låg och grät. Då visste jag,
att jag miste honom just när jag fick honom. Med
vart år har han kommit längre bort ifrån mig — nu
skiljas vi snart för alltid.
— Men det finns ett land med ingen natt och ingen
gråt och smärta, kära Johanna! sa mamsellen.
— Hm! Inte träffas han och jag där! Och vad skulle
vi ha att tala om, vi, som aldrig ha talt samman
här på jorden? Bland hans många böcker är det
också en hel bunke av Svedenborgs och Anders har
suttit och gnott igenom dem så troget. Jag har tittat
i dem nån gång.
— Ja, men det är ju villolära!
— Det kan väl vara. Det förstår jag inte. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
