Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här beslogs tattaren strax med tvetalan och blev
visiterad. Därvid fanns hos honom en plånbok med
flera tusen riksdaler — det var en viktig fångst, som
blivit gjord.
Vid förhöret erkände tattaren, att han smugit sig
bort till vagnen, tagit gåsen ur knytet och stoppat
in hö i stället. Så hade han fått åka med en pojke
och hunnit fram före den bestulne. Och hade inte
Magnus kommit som han kom, hade nog gåsen blivit
såld och aldrig kommit i sin rätte ägares händer mer
här på jorden.
Stadsfiskalen hade mycket roligt med Magnus för
idén med »bomärket».
— Det var ett hin så fiffigt påfund! sa han. Du är
inte dum, du, fast du är skräddare.
— Har nådig stadsfiskalen sett en dum skräddare?
sa Magnus och skrattade.- I ett yrke, som har själva
vår Herre till ålderman, komma inga dummerjoxar
fram. Det förstår nog nådig stadsfiskalen. Vår Herre
är ju ålderman inom polisskrået också. Det var
justa-ment under sitt patrullerande en kväll i Edens
lustgård som han fick fatt i Adam och Eva, som hade
snattat äpplen, och därigenom blevo de ju roten och
upphovet till alla skräddareräkningar.
När nu stadsfiskalen började röra i den hos tattaren
funna plånboken, begav det sig, att han kom ihåg en
hel hop. Där hade stått annons om den i tidningarna
och femtio riksdaler voro utlovade till den, som
återlämnade pengarna till ägaren eller kunde upptäcka
tjuven eller giva upplysningar, så beskaffade, att de
kunde leda till dennes häktning.
Och när stadsfiskalen hade funderat en stund, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
