Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick han in tattaren. Och den bekände allting. Han
hade en kort tid förut på en marknad varit i slagsmål
med en annan av »Svarte Petters följe» och var lika
nöjd om att vara ute på fri fot, för han var rädd att
bli »knivad».
Så sa stadsfiskalen till Magnus:
— Hör nu, på sätt och vis har du varit den,
som har givit uppslaget till tjuvens upptäckande, fast
ju jag är den, som tagit honom. Och efter vi nu ha
samma ålderman, så ska vi vara vänner, och ha vi
arbetat samman, ska vi dela dagspenningen också.
Jag tror att jag ska lämna dig hälften av belöningen
— vad säger du om det?
— Det var en skön idé med bomärket!
— Och så köper jag gåsen av dig — min hustru
ville gärna ha en bra mårtensgås.
— Denna är en riktig kerubim — det sa
nämnde-manskan i morse.
— Vad ska du ha för den?
— »Efter behag!» sa Kajsa Varg.
— Är du nöjd med fyra riksdaler? Utom de
tjugufem, förstås!
Magnus började hoppa och dansa.
— Men gå nu inte och skaffa dig en »hatt», för
då kan belöningen gå åt till böter! sa stadsfiskalen
gemytligt.
— Nej, så ta mig hundingen! sa Magnus
allvarligt. Men nånting ska jag göra, som jag aldrig har
gjort förr, och som jag aldrig skulle gjort, om det inte
hade varit genom mitt eget »schöni», som jag hade
förtjänt dessa här pengarna — ja ja, det är genom
nådig stadsfiskalens goda vilja jag har fått dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
