Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, ingenting att lasta, men inte någonting att
rosa heller, precis. De se ingenting ut — det är inte
deras fel. De kunna ingenting — det är heller inte
deras fel utan deras mors.
— Kunna de ingenting? Kunna de inte baka
ägga-kaka heller, kanske?
— Det skulle jag inte tro, sa Alma. Jag tror det
är stort, om de kunna koka en gryta korngrynsgröt
utan att den blir vidbränd.
— Fy för hundingen, sådana fruntimmer! skrek
Andreas bestört. Det hade ju varit bättre, om de
hade blivit födda till karlar! Och den, som inte far
dit, det är jag och Andreas. Kan du baka äggakaka,
Alma ?
— Ja, det kan du slå dig i backen på, min påg!
sa gubben. Och vända dem med en hand, du!
— Kan hon?! Ja, sådan en tös är skapt efter
Guds beläte — hon är en krona för skapelsen!
utropade Andreas.
VII.
Nu hade Andreas fått munnen i gång. Han kände
sig fullkomligt hemmastadd med både gubben och
flickan, berättade om alla förhållanden där hemma,
om hur rysligt snäll hans mor var och sådan
underlig tur hon hade med alla kreatur. Far var ju lite
»knottrig» ibland och gick där och brummade, men
det var inte så farligt som det lät: där va ingen, som
brydde sig om hans murrande, för han var så snäll i
grund och botten och ville inte kröka ett hår på en
fluga en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
