Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I råghösten vöro Kristoffer, Johanna och
Alfrida såväl som en hel hop andra hnsmån
och inhyseshjon på dagsverke där hemma hos
oss. De sntto just och åt o kvällsmat en dag,
när Mårten Målare säger:
— Har ni hört att Procenta-Peren, det
gamla kräket, ska ha kolat af i förgår kväll?
Åh nej väl? Hvad säger du?
Pjocenta-Peren? ljöd det från alla sidor.
— Var han inte syskonbarn med dig,
Alfrida?
— Jo, han var nog det. Fast vi aldrig
umgingos.
— Då kan du gärna gå och såtta dig i
glasskåp nu, Alfrida, för det var en, som
hade samlat grunkor.
— Ja, de säga så! sa Alfrida lugnt.
— Och inte hade han väl någon annan
släkting — det man har hört talas om
åtminstone?
— Inte det jag vet. Jag hade ingen
annan än honom, den gamle stackaren.
— Han lämnar nog en fem, sex tusen
riksdaler efter sig, hva? Du blir minsann en
rik tös, du Alfrida! Vore jag änkeman,
skulle jag ta och slå mig ut för dig!
— Kan väl tro det! Fem, sex tusen?
Hm! Nämdemannen, som har känt honom i
många år och tagit hand om affärerna efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
