Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack, du vet inte hur jag bar Ångrat
det — där band jag ris till min egen rygg.
Dar har inte varit en minuts glädje i huset
se’n hon kom dit. Du har väl inte hjärta att
låta mig förgås? ginart står jag inte ut längre.
— Som du har bäddat, får du ligga, min
goda du! svarte hon bara.
— Jag skiljer mig vid henne — ett sådant
åktenskap år vederstyggligt inför Gud och en
förargelse för hans församling. Jag får det
löst i konsistorium. Se’n — se’n så — så
flytta vi samman, Alf rida! sa han.
— Och du tror att jag skulle ta en sådan
en ynkrygg, en sådan — en — en palt, som
skulle sälja mig och skiljas vid mig för att få
en annan, som hade ärft fem riksdaler mer.
Nej du! Nu kan jag gå ensam till min graf
— jag har fått afsky för alla karlar för din
skull. Jag skall allt förvalta mitt gods själf
och bättre än du hade gjort. Dig — ack du,
dig skulle jag inte ta, om du vore lös och ledig
och frisom fogeln, se’n jag nu vet hvad du går
för — ändå mindre skulle jag se åt dig om
du läte skilja dig. Du behöfver inte tänka
på det en minut. Du har dina tretti specier
— se på dem och fröjda dig, Kristoffer!
— Jag fick dem aldrig — bara en revers
och den år så snedigt skrifven, att jag aldrig
kan ta ut dem. Jag har hört mig för. Ååh!
— Jojo. Den som ger sig i slanger med
råfvar, ska ha fint väderkorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
