Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tar lifvet af mig en dag — ja gör
jag det!
— Så gjorde också Judas. Jag varnade
dig, Kristoffer! Varnade dig i tide, du!
— Mitt blod kommer öfver dig och dina
barn! gnisslade han.
— Aldrig i detta lifvet och aldrig pft
domedag! sa hon med h&rd stämma.
— Jag tänkte alltid, att du skulle pyssla
oin mig på gamla dar och ha det riktigt bra
och aldrig behöfva frätas af brödbekymmer —
därför var det jag samlade och väntade år
frän år! sa han.
— Men du tänkte inte på att min
ung-dom förgick liksom din, du! Till att passa
dig se’n du blifvit skröplig, kunde jag vara
god nog, men att dela lifvets fröjder med dig
och våra barn i mannaåren — det var jag för
fattig till. Åh, hvad du har varit usel,
sten-hjärtad! Du har aldrig haft en tanke för
annat än pängar — jag ville inte ta opp din
kärlek, om den låge på en väg och de hölle
på att köra öfver den med gödselkärra! För
den är inte värd att bocka sig för!
— Men när jag ångrar mig! Hör du
inte att jag ångrar mig!
Och därmed började han gråta som en tie
års pojke.
— Nu se’n du fått veta, att jag år rik,
ja! Neej, du! Ångern kan kanske tala för dig
inför vår Herre en gång, men inte inför mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
