Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vacker dag kom fjärdingsmannen med
stämningspapperen. Det blef lif i huset som
när en geting tittar in ett slag i ett
humle-bo. Där smiddes planer» och båda parterna
sågo fienden sitta inne pä vatten och bröd,
under det de själfva smorde sig med
äggaka-ka och gnodde klometerna i förtjusning.
Och i tidens fullbordan ätersågo de
trogna grannarne hvarandra inför Hönslösa
häradsrätt. De hade inte talat ett ord till
hvarandra efter den stora “kattabaliken,” som det
kallades i Hönslösa.
En stor hop nyfikne af byfolket hade gätt
att höra på det riksviktiga målet, och där var
trångt i den lilla domsalen.
Parterna voro personligen närvarande,
både mankön och kvinkön. Och en hel binge
vittnen voro inkallade.
Skomakarens stämningsansökan upplästes
först.
Den var affattad af Lans i dennes
vanliga blomsterrika, för att ej säga rosenrasande
stil. Däri omförmäldes hurusom höns och
dessas mankön, tuppar, höra till Försynens
märkvärdigaste och dyrbaraste verk och
inrättningar på jorden: de väcka människorna till den
Allgodes lof och gifva dem mat i sinom tid,
och därtill äro de skapade på femte dagen
före världens begynnelse. Men en höna utan
tupp är en änka utan glädje och den som
dödar en tupp är alltså att anses som en niding,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
