Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång i lofliga näringars utöfning uti ett
äl-skadt fosterland.
Skräddarens var inte stort mildare.
Den talade om mordet p& ett oskyldigt,
tamt och vänskapsfullt husdjur genom
drunkning i en lerpöl, om Karnas blödande ansikte,
om höns, som spratt opp för mänga pangar
senaps-, morots- och rödbetsfrön, om huru
skräddaren “vidjåsynen af en älskad makas
mordiska lidanden varit nära att uppgifva sin
anda,” yrkade särabot och straff för anfall
med tillbyggen, uteslutande frän nådamedlen
och förlust af medborgerligt förtroende o. s. v.
Hela salen genljöd af fnittringar och
fnissanden, tissel och tassel.
Skräddarens advokat bestred hvartenda
jota i motpartens stämning och begärde
där-pä uppskof för att komma in med en skrift.
Skomakarens fick ordet och sporde
ödmjukt om Rätten kanhända möjligtvis hade
sig bekant någon lagparagraf, som förbjöd en
fattig, men idog, redlig och oförvitlig
medborgare att under en älskad konungs glorrika
spira ha höns och därtill hörande tupp, eller
att försvara sig och sina kära mot fyr- och
tvåbenta skadedjur.
Skomakaren berättade därefter, på
domarens allvarliga uppfordran, huru den
beklagansvärda historien uppstått och utvecklat sig.
Och när man hörde honom, kunde man
endast förundra sig öfver försynens långmodig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
