Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, som till&t, att sådana mftnniskor som
skräddaren, hans käring och deras eländiga
katt ännn finge lefva pä jorden.
Skräddaren gjorde sin berättelse och det
föreföll hvarje kristen själ som en olöslig
gåta att jorden ej för längesedan uppsinkat
skomakaren med barn och blomma, hus och tupp,
hustru och spannrem.
Domaren sporde med tillkämpadt allvar
om de inte kunde förlikas, så att målet
måtte bli nedlagdt och grannsämjan återställd?
Då tog Earna Jeppa Honom däroppe till
vittne, att hon visst inte var den, som lät
solen gå ned öfver sin vrede. Men hon ville
inte ha alla döda kreatur slagna i synen på
sig, och hennes man kunde inte vara tjänt
med att komma på fattighuset därför att
skomakaren slog sönder alla verktyg, med hvilka
han skulle äta sitt bröd i sitt anletes svett.
Skomakarekvinnan brydde sig inte om
huruvida Karna hade femtio kattor. — Vår
Herre hade inte gett henne några barn, Han,
som nog visste, hur hon skulle uppfostrat dem!
Men sina hönskreatur, som hon ärligen
bekommit, ville hon ha i fred efter lag och
författning — och hon var för gammal att ta emot
stryk alnvis!
Männen blefvo lite generade öfver
käringarnas bråk, och skomakaren sa med en viss
kläm att för hans del var där inga hinder för
en rättmätig uppgörelse. Men ett ville han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
