Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tappens död kunde Martina kanske
förlåta — för ett kreatur, om det nu vore aldrig
så kårt, vore ju åndå inte mer ån en
månni-ska! Och skulle det vara försynens vilja, att
hon skulle bli åldrig, så kunde hon nog bli
det utan de åggen, som nu aldrig skulle
komma till våriden I Men att Karna hade skyllt
både henne och hennes lifsfrukt för tjufnad
— det var okristligt I
Och Karna sa, att allting annat kunde
hon tillgifva, för hon visste, hvad dår stod i
femte bönen, men hon hade fått munnen full
af död fjåder — och det var hon inte
människa att svälja i detta lifvet.
Det såg mörkt ut med förlikningen.
Då kom en af skomakårens pysar
springande med andan i halsen och tårarne i
ögonen. Nu var där rent förfärligt dår hemma:
skråddarekatten hade kaputtat de två största
hönorna — pråstahönan och den svarta!
Det var som fotogén i eld — som salt i
surt öga! Käringarna röko ihop med käften,
manfolken slogo glasen omkull, och hade man
inte hållit dem, hade de kommit i slagsmål
på nytt igen.
Skräddarens advokat bestred naturligtvis
alltihop. Lögner af pojkarackaren! Uppgjordt
på förhand där hemma, förstås! Hvem hade
sett det? Man måste åtminstone ha uppskof
för att höra sig för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
