Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I ungdomen - Kap. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort och öppet, blekt och kallt efter
vinterisen. Aftonsolen kastade sina sneda strålar
•öfver Sveaborg, öfver kyrkans lökkupoler,
öf-ver vallarna, som skiftade i grönt och de
långa kasernerna, där fönsterrutorna glimmade
såsom eld. Långöms dystra murar fingo ett
rosenskimmer. Hafsytan lifvades upp till blå,
bleknade längre bort, blef violett, varmgrå,
stålgrå och förlorade sig slutligen vid den lika
bleka horisonten, där Gråhara fyr stod som
ett matt streck med en lysande punkt upptill,
hvilken sände ut ett blekt sken i den
ljusfyl-da skymningen. — — — — — — — — —
De båda unga gingo helt långsamt. Högh
hade berättat lifligt och entusiastiskt om sina
planer och förhoppningar. När frågan gälde
hans vetenskap, glömde han alt annat, och nu
kom hans stora framgång till. Han visste
bara att det var till henne, han talade om alt
det bästa, som rörde sig inom honom.
Alice hade först antagit en kallt afvisande
hållning. Men omedvetet smittade hans
entusiasm, likasom en klar eld sprider värme och
ljus in i den dunklaste vrå. Hennes köld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
