Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I ungdomen - Kap. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smalt bort, och slutligen strålade hennes
ansikte likasom hans.
Nu hade han tystnat; hans sista ord
ännu likasom dallrade i den klara luften. Deras
blickar gledo ut öfver det stora tysta hafvet,
alt var så lugnt i den litet kyliga vårkvällen,
rundt omkring dem spirade alt och grodde,
och själfva fyldes de af en onämnbar känsla
af lif och glädje. Allting annat föreföll nu så
smått, ömkligt och litet, alt missförstånd
tyk-tes omöjligt. Omedvetet gingo de hvarandra
närmare och fattade hvarandras händer. De
tykte att de stodo där ensamma i hela världen
omgifna af idel lugn och klarhet. — — —
Glada röster hördes och vid vägens
krök-ning syntes en skara ungdom, damer och
herrar, som gått ut till Brunnsparken för att
njuta af den vackra vårkvällen. De voro
bekanta till Alice och Högh och kommo
glammande och pratande fram till dem. Sedan
följdes alla tillsammans åt hem till staden. —
När Alice räkte Högh handen till godnatt,
så-go de i hvarandras ögon att det icke mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
