Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, men det var ett fasliga vackert hår — det stod i
vädret som en spettkaka och var krusigt i pannan*
Ingeborg teg och sväljde tårarna, höll sig
hemma och blef nästan ännu vackrare än förr: hennes
fina, förut något väl rödblommiga ansikte fick en
prägel af den skärhet, som endast en hjärtesaga kan
skänka.
Det spordes snart, att Arvid satt upp egen butik
— den skulle vara vådligt fin: bara en ruta i hvart
fönster och stora ljuskronor i taket. Själf gick han
i skorstenshatt och hade guldur och guldkedja,
blankläderspjäxor och en väst, som där inte var mer
än tre knappar i — så öppen var han. Hans mor
gick till sta’n hvarenda vecka och blef på
kyrkogården en hel timme hvar söndag bara för att kunna
för sina väninnor skildra hur Arvids öde hade en
förunderlig likhet med de gamla patriarkernas.
En tid efteråt gifte sig Arvid. Det grämde nu
hans mor fasligt, att hvarken hon eller skräddarn
bjudits på bröllopet, men hon höll god min och sa’,
att då Per inte hade kläder, som passade bland
gref-var och baroner och alla fina, som skulle dit, och
därför måste bli hemma, ville inte heller hon. Men
de hade båda två veckor därpå varit bjudna opp i
Arvids egen våning, och där hade de blifvit hållna
kvar till middag, med fyra rätter mat och vin. Och
roligt hade det varit, fast Per, det nötet, hade vält
omkull såskoppen och fördärfvat en duk, som var
värd sina tolf riksdaler, och fast hon själf hela tiden
suttit och ängslats för att hon skulle bära sig
fumligt åt, hon, som inte var van att äta med gaffel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
