Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det spordes också, att det unga herrskapet
Äng-holms lefde hvar dag kräseliga och gjorde stora
kalas, samt hade kokerska och två pigor, men att
frun var krasslig och inte dugde till nå’nting inom
hus utom att spela fortepiano, som Arvids mor
kallade det. Snart visste man också berätta i byn där
hemma, att han satt på ett hotell och spelade kort
hvarenda kväll och att frun låg hemma och grät.
Nå’nting var där i det, ty skräddarekäringen talte
aldrig om Arvid nu för tiden.
Två år efter bröllopet hade Arvid Ängholm
slagit vantarna i bordet.
Då spred sig en dag den nyheten, att byns
handlare skulle öfverlämna sin butik och lefva på sina
räntor. Och den som skulle öfvertaga affären, var
Arvid. Byns gummor höllo kafferep och tisslade dag
ut och dag in. Men hans mor hade ingenting hört.
Så kom han. Hans gamla principal, som kände
hvad Arvid förr i världen dugt till, satte opp honom
på nytt, boden förändrades och lagret piffades opp.
Alla skulle förstås, in och titta sig om där ett slag.
Arvid var gemytlig och skämtsam, ehuru alla sågo
honom med den halft afundsamma halft ringaktande
blick, som allmogen gärna består “byns barn” helst
om de kommit sig opp — och det sedan gått bakut
fcr dem.
Så kom familjen också dit ut, och det var värre.
På gillen hos bönderna var hon stel och talte inte
med gummorna; hemma låg hon bara och läste
romaner, och pigan hade tusen ting att berätta för
giriga öron, helst sedan hon blifvit af skedad för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
