Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju hennes hns inte så dåligt, när väggarna bli lite
hvittade — och det kan jag göra själf. Och kon är
duktig att mjölka. Jag har torf i undantag — 20
lass! Och fast Karna haft lite ondt i ena handen,
är hon ferm att spinna — så jag tror nog det är
Herrans vilja.”
“Hml — Och hvad tror du, Karna 1”
“Åh, jag tycker nästan jag skäms för folk att
vi ha gått så länge och inte gjort allvar af det. Jag
har ju varit glad vid Hans, se’n jag gick och läste
fram mig, tror iag. Nu ä’ vi så gamla bägge två,
att det nästan låter som ett spektakel att stå och
lofva hvarandra kärlek i nöd och lust. Men det var
väl inte Herrans vilje att det skulle, bli af förr, och
jag kan åtminstone få bli honom ett stöd på hans
ålderdom. Kanske vi kunde fått gå mer igenom,
om det blifvit något af förr — Gud vänder nog allt
till det bästa. Fast det har ju varit långt och
tungt de många åren––––-”
‘‘Jojo! kan väl tänka det.”
‘‘Och Hans, som alltid varit lite världslig, kan
behöfva någon, som läser för honom och talar om
det ena nödvändiga, när dagen skymmer–––’J
‘‘Men om du själf blir sjukt”
‘‘Ah, hon — hon är stark som en björn!”
“Skulle så hända, har jag honom ändå när mig
i mina sista stunder! Det kan ju bli solsken på
kvällen, fast det har varit en mulen dag.”
“Nog kan du aflägga ditt äktenskapslöfte med
friburen panna!” sa’ prosten, och hans blick blef
fuktig.
Och så skref han in dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
