Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad a* vi skyldigat” sporde Hans lite
ängsligt.
Prosten log omärkligt.
“Hvad tycker du det kan vara värdt att fä
henne t” sporde han.
”Se, vi ha ju inte mycket någondera.”
Och han ref sig bak örat.
Earna trampade honom på foten.
”Inte ska’ du gnida på de styframa!” sa’ hon
och såg bönfallande på prosten, liksom hon velat
be om ursäkt för att Hans var så världslig.
”För husmän är det bara en riksdaler”, sa’
prosten.
Hans tog efter långt letande fram en
silfver-riksdaler.
Earna dök ned i kjolfickan.
”Här är en för mig — jag skulle gärna gett
två för att få Hans.”
”En riksdaler för båda bara!” sa’ prosten.
”Ta’ då du din tillbaka, Earna!” sa’ Hans
raskt och sträckte ut handen.
Earna vände sig från honom.
”Ta’ den, snälle prost!” sa’ hon, “och ge den
åt nå’n fattig kvinna, när hon går i kyrke — efter
sitt första barn. Vi få inga.”
Hans stod alldeles handfallen.
”Tack, Earna! Det skall jag göra!” sa’
prosten. ”Du kan vara säker att den blir det
välsignelse med!”
Så gingo de. Efter mycket krusande.
“Den kunde vi haft själfva — sådana växa
inte på enbuskar!” muttrade Hans i förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
