Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kväll gick jag hem till landstingsmannens.
När jag gick igenom trädgården, hörde jag Karnas
röst i en löfsal. Men jag hörde också Stinas.
“Du kan vara så säker, Karna, att han har
nå*n galanta i sta’n — det är inte godt att veta hur
många barn han har.”
“Det tror jag honom inte om, sa1 Karna tungt.
Men jag tror han tänker på någon annan. Jag
tittade efter i hans byrålåda, som du sa’, sista gången
jag var där och han var inne i skolsalen. Det var
inte rätt, men jag pintes så svårt. Jag hittade ett
papper med vers på. Till mig är det inte — mig
gör han visst inte vers till. Och då måste det vara
till någon annan. Ack, det är så vackert, så mitt
hjärta vill brista, när jag tänker på att det är till
nå’n annan.”
“Ja, hvad har jag sagt? Nu har du fått opp
ögonen! Låt mig se! Jo, jag tackar. *9
‘Har ej du hört den fagra sagan,
Som löser många gåtors knut?
Långt förrän vi bland jordens klagan
Och tomma nöjen vräktes ut,
Som änglar vi tillsammans lekte
I sorgfritt Edens himlasal
Och salighetens vindar smekte
Vår kind i tusen seklers tal.
Vid brus af evighetens vågor
Kring allgod Himlafaders tron
Och lysta utaf stjärnors lågor
Vid änglasång i högre ton
Vi vandrat förr som bror och syste
Långt innan tidens hane gol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
