Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är bara mitt rena linne och min
kyrke-kjortel”, sa’ Margareta. Nästan med en viss
värdighet.
“Såå! Då ska’vi gä ut i kammaren — kom!”
Etter en stund kommo båda tillbaka. Nu såg
Margareta helt högtidlig ut. Kjolen oeh koftan
voro snygga, tast slitna.
Och lilla Emma hviskade så tyst till Elin: “Ser
du — hon har en liten fin krage som mors —
likadana spetsar precis!”
• •
Middagen var förbi. Att doppa i grytan var
liksom så mycket annat för Margareta något nytt,
men nyast af allt var, att hon möttes af en sådan
vänlighet, som aldrig förr kommit henne till del:
före kvällen var det som om hon varit gammal
medlem af familjen, och de små flickorna hade suttit på
hennes knä och sjungit för henne.
Så tändes julgranen.
Det var också något nytt för Margareta, som
var född och uppfödd på slättbygden, under det
arrendatorn var norrlänning. Det hjälpte inte —
när de små kommo och drogo i Margareta, måste
hon opp och gå några slag kring den tända granen.
Så egendomligt stämd, så lycklig hade hon ej känt
sig den dagen hon kunde minnas.
Så skulle hon bort till det stora bordet och
dricka ett glas vin med husbondefolket och
tjänarna. .Arrendatorn bad henne sitta på bänken — strax
bredvid den gamle ryktaren. Först efter upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
