Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång lämnat detta rum, tyckte han att äfven
allt och alla andra borde förändrat sig — men huru
kunde man väl vänta sig annat än orörlighet och sömn
här hemma — slog han förargad tankarna ifrån sig.
Genom det öppna fönstret trängde ljumma
fläktar in till honom med ljuf ånga af rönn och
syrén, af rågblom och färska löf, genom luften
dallrade blekt sollöst midsommarnattsljus, och nere
på vägen syntes de unga kvinnogestalterna. Denna
syn gaf hans tankar en annan riktning.
När Carl Gustaf vid sin ankomst blifvit af Lars
Peter införd i det gamla hemmet, hade en förlägen
tystnad uppkommit, bröderna hade stått som två
främmande framför hvarandra. Då hade fru Ulrika
trädt in och Carl Gustaf öfverraskad betraktat henne:
så ståtlig hade han icke tänkt sig sin broders hustru.
I det hon litet blyg och förlägen hälsade honom
välkommen hem, och han mottog den fasta
tryckningen af hennes stora varma hand, hade han känt
det som om han plötsligt kommit i besittning af
något godt och värdefullt. Första gången efter
återkomsten till hemlandet erfor han något liknande
hemkänsla. När han nu såg Ulrika borta på vägen
beslöt han hastigt att åter gå ned.
Lars Peter, som satt med sin pipa på
gungbrädet, blef mycket öfverraskad af att se brodern, som
han längesedan trodde i sängen, träda ut på trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
