Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begifvit sig ut på upptäcktsfärd i den för honom
nya och frestande världen, blef det förskräckelse
och rop med frågor och bannor till Fredrika, som,
sedan gossen ändtligen infångats på väg till
svinstian med förklädet fullt af gräs till sina fyrbenta
vänner, icke mera vågade vara ohörsam.
Uppe i de gamla lindarna, som stodo i blom,
surrade insekterna rusiga af sol och värme och
sötaktig blomstersaft. Då och då kom vinden
strykande med ett fång fina gula lindblommor, som
den strödde öfver de båda arbeterskornas hår och
axlar, där blommorna sedan blefvo liggande som
ett stänk af matt guld i solskenet.
»Så ljufligt lindarna dofta,» anmärkte fru Ulrika,
i det hon gnolade omkvädet till en gammal visa:
»Och linden bär löf, och löfven falla af —
men jorden bär alla gröna skogar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
