Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. En bottenlös sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut till en grupp af de vackraste näckrosorna,
berättade han, att bland folket gingo om denna skogssjö
många sägner, som han hört i sin barndom. Allmänt
troddes att sjön var mycket djup, emedan vattnet
föreföll så mörkt och stränderna bråbranta stupade
ned, men på midten, sades det, hade den ingen
botten alls. På våren vimlade här af fisk, medan
öfriga tider af året allt lif tycktes fullkomligt
utslocknadt. Då höll fisken till där nere i det
hemlighetsfulla djupet, därifrån den endast vårtiden sökte
sig upp för att leka vid bäckens stränder i sådan
myckenhet att den kunde fångas med händerna.
Aldrig fick man upp något, som en gång fallit i
denna sjö. En höst drunknade där en man, eller
dränkte sig, trodde folket af olycklig kärlek. Hatt
och rock lågo på stranden, dock sågs aldrig mera
ett spår af honom själf, huru noggrant sjön än
genomsöktes i alla riktningar. Men följande vår kommo
stora underliga fiskar upp till lekstället, sådana som
ingen någonsin skådat där förr. Folket vågade icke
fånga dem, men likvisst hade de icke något annat
år synts där igen.
Lilla Fredrika fick en tillsägelse att sitta stilla
och hålla i Carl Fredrik, så länge fru Ulrika
hämtade upp de stora praktfulla näckrosorna. Carl Gustaf
upphörde att ro och lät båten sakta glida från
blomma till blomma. Medan han tyst betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
