Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den gamle kloke mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skulle betala och med hvilka summor han
efter faderns död borde lösa ut syskonens andelar.
På sitt vanliga noggranna vis hade fadern räknat
ut allt och ansåg nu sonens vägran vara icke blott
grof otacksamhet utan ock fåvitsk okunnighet och
inskränkthet. Men Lars Peter kunde icke — ville
icke låta sig föras in i okända svårigheter. Han
var nöjd med sin lott såsom egendomens förvaltare,
visserligen beroende af en annans vilja men i gengäld
utan den risk och det ansvar han så mycket fruktade.
Han föredrog den lilla säkra inkomsten framför den
mera lysande men osäkrare ställningen ett köp
skulle medföra. Han hade aldrig känt något af det
himmelstormande frihetsbegär, som sedan tidigaste
år för Carl Gustaf utgjort själfva lifvets innehåll.
Nej, — icke var det otacksamhet, som dref
Lars Peter till denna vägran, det visste han med
sig själf. Fortfarande liksom tillförene var han
redo att troget och ärligt arbeta enligt faderns
anvisning och blifva honom ett stöd på hans
ålderdom. Grunden till hans motvilja för förslaget
var medvetandet af att valet i själfva verket endast
skenbart var fritt, ty huru saken än afgjordes,
skulle han komma att intaga samma beroende
ställning som hittills, och då föredrog han det
beroende, som skänkte honom själf den största
tryggheten. Egentligen var det Ulrika, som väckt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
