Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. I väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mamma skall bara ligga stilla ... riktigt hvila
ut, här finns intet arbete, som väntar, inga eftersatta
sysslor ... Så där ja ... så, nu skall mamma ligga
i lugn och ro ... riktigt sofva,» — öfvertalade Ulrika,
i det hon bredde schalen öfver den sjuka. — »Sedan
kommer den stora glädjen med återseendet ... Då blir
allting bra,» hviskade hon hemlighetsfullt tröstande.
De matta ögonen i det hvita ansiktet på kudden
lyste upp. — »Den här underbara nyheten har
liksom återgifvit mig lifvet,» sade den gamla frun,
»när jag kom, trodde jag icke jag skulle orka lefva
längre. Kanske blir allting bra, som du säger,
Ulrika ... men hvem skall först tala med Ehrendt
härom? ... Ja, flickorna få se honom re’n i kväll,
men inte jag,» kom det klagande. — »Huru ser min
son ut, Ulrika? Ingen af de andra barnen var så
vacker som han. När jag gick med honom som
liten gosse vid handen på gatan i Helsingfors, vände
människorna sig om för att betrakta det vackra barnet.»
Fru Ulrika svarade, att han var en vacker man.
Hon ämnade tillägga, att han fortfarande icke kunde
jämföras med de andra syskonen, men blef blossande
röd och vände sig hastigt bort, för att undgå de
forskande ögonen i det bleka ansiktet.
»Nej, mamma måste sofva,» förklarade hon
bestämdt, i det hon samlade ihop alla de hvita
kläderna, som hon lagt ifrån sig. »Sedan, när vi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
