Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. I väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den spännande kamningen höra alla Ann-Sofies
ogillande förmaningar och dystra förutsägelser om
stundande olyckor såsom ett rättvist straff för
Wilhelminas fåfänga sinnelag.
Med gråten i ögonen störtade hon mot den
inträdande Lovisa. Men all sorg var glömd, i samma
ögonblick hon såg klädningen, som Lovisa kom med.
Aldrig hade Wilhelmina drömt om att hennes gamla
linongklädning kunde sys om på ett så makalöst
vis. Och snart fick hon äfven med förtjusning
betrakta sin koafyr i spegeln. Håret var konstfärdigt
fästadt i två öglor högt uppe på hjässan samt föll
vid tinningarna ned i två knippen lockar, som
förträffligt klädde det runda ansiktet med de barnsligt
mjuka dragen, den ljusa hyn och gropar i kinderna.
Till slut höll hon andan, medan Lovisa knöt det
lilla guldhjärtat och korset, som Wilhelmina fått till
konfirmationsgåfva, på ett svart band kring hennes
hals »à la Jeannette», som detta nya mod kallades.
Sedan blef det att beundra Lovisas paryr. Den
pärlbesatta kammen i Lovisas hår var förtjusande,
och en sådan garnering som på hennes
nettelduksklädning hade ingen ännu sett här på landsbygden.
När Lovisa graciöst lyfte upp kjolen, syntes hennes
små svarta skor med sulor så tunna som löf och
med korsade sidenband fästade öfver de fina
genombrutna hvita strumporna. — Hvad hade icke fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
