Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. I väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställt om så att det blef plats för dem på lassen
med sädessäckar som kördes till kvarnen, därifrån
de sedan mycket väl kunde gå till fots den lilla
biten väg fram till länsmansgården. Lars Peter gick
själf ned till grinden och hjälpte upp dem på lassen.
När Wilhelmina var med, blef det alltid rop, skrik
och skratt och många bekymmer, men ändtligen sutto
de alla uppe på de höga lassen, där de liknade
brokiga fjärilar i solskenet och Lars Peter såg dem resa
af, medan han ännu på afstånd kunde höra
Wilhelminas genomträngande gälla stämma. Själf stannade
han hemma, emedan föräldrarna icke orkade resa
till festen.
Sedan han sett de bortfarande försvinna vid
vägkröken, skakade han liksom till ett svar på sina
egna tankar, tviflande på hufvudet och gick upp
till gården.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
