Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Natt och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett Carl Gustaf, de hade hört hans röst, de hade
talat med honom, medan hon, som icke orkade fara
på besök, som icke — nej, det var icke att härda
ut i sängen, hon måste upp igen och fram till
fönstret, nu hördes bestämdt ljudet af åkdonen, som
närmade sig.
Men när detta ljud visat sig lika bedrägligt,
som alla de öfriga ljuden hon trott sig höra genom
nattens tystnad, försjönk hon ånyo i sina tankar,
sina minnen. Så här i mörkret och tystnaden blef
åter den nattliga världen för henne den enda
verkliga, den enda, i hvilken hon allt sedan sonens flykt
från hemmet, riktigt lefvat. Om hvad som tilldrog
sig i denna värld, gick aldrig ett ord öfver hennes
läppar. När omgifningen såg henne år efter år
blifva allt tunnare och blekare, när läkaren skakade
på hufvudet, talade om »vapörer» och föreskref
många läkemedel, anade ingen af dem hvilket
öfvermått af kraft denna späda varelse förbrukade under
ett sådant lif i tvenne skilda världar.
Så ändtligen! Nu hördes ett ljud genom
nattens stillhet — det blef starkare — det närmade sig
verkligen — det var åkdonen, som stannade på
gården — vindstrappan knarrade sakta under lätta,
försiktiga steg.
Nu smög sig den lilla gestalten i hvit kjol och
nattmössa varsamt uppför trappan, hon måste sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
