Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskap om gamle sekterns hastiga hemresa och
magister Carl Gustafs plötsliga försvinnande från
gården, hade hon den triumfen att se sina
förutsägelser till punkt och pricka gå i fullbordan. Carl
Gustaf hörde till dem i släkten, som kommo och
foro och aldrig kunde få någon varaktig stad;
lärdomen hade förvridit hufvudet på honom, liksom
fordom på Peter och summan af saken blef att gamle
sektern nu som alltid hade haft rätt.
På Henriksberg tilldrogo sig samtidigt icke
mindre märkvärdiga händelser. I daggryningen hade
herr Henrik kommit hemåkande. Hvar han hållit
till hela natten, visste ingen, men hvit var han i
synen som ett lärft, medan ögonen glödde likt
eldkol i det bleka ansiktet. Han gick rakt in i
matsalen, där dryckesbordet blifvit dukadt kvällen förut,
och sopade med ett enda tag bordet rent, så glas,
krus och buteljer susade om öronen på
dryckeskämparna, hvilka somnat in på soffor och golf.
Förfärade öfver ett sådant brak och larm, och
yra och förvirrade af allt drickande, rusade de upp
och ropade att domens timme slagit. Det var det
sista de hade att säga på Henriksberg, ty fem
åkdon höllo, som herr Henrik befallt, framför trappan
och förde dem bort. Sedan dess satte de aldrig
mera foten inom det huset.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
