Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII. Hvardag — söckendag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
Hvardag — söckendag.
Dagarna kommo och dagarna gingo, tillsamman
utgjorde de bara liksom en enda lång arbetsdag. Tiden
förrann utan att synas lämna spår efter sig,
människorna stirrade med blicken mot jorden, fjättrade
likt slafvar vid torfvan, som skulle föda dem, de
buro dagens tunga och hetta och kände all arbetets
förbannelse.
På Lindby blef aldrig mer Carl Gustafs namn
uttaladt, ty det gifves varelser och ting så farliga
att nämna vid namn, att den som ordar om dem,
drager olyckan öfver sig och andra. Numera
oroades Lars Peter aldrig af andra tankar än dem som
rörde det gamla välkända arbetet, han såg intet
annat än jorden vid sina fötter och hörde intet
annat än dånet från såg och kvarn, från loge och
brygghus. Han var belåten såsom det nu blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whulrika/0211.html
