Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Hvardag — söckendag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade öppna för hvar man, skiftades och betalade
skatt till gården. I socken begynte man rent af få
en hög tanke om herr Henrik såsom jordbrukare.
Ju högre denna allmänna aktning steg, dess större
blef ock det allmänna bekymret öfver att den gamla
ätten i Finland skulle utslockna med honom och det
präktiga fideikomisset öfvergå till en gren af släkten
i Sverige. Ty herr Henrik förblef ogift, trots alla
ihärdiga och uppfinningsrika försök att bringa honom
på bättre tankar. Lika fylldt af gäster som
Henriksberg förr varit under dryckeslagens tid, lika tomt
och tyst förblef det sedan. Endast en gång om året,
på ägarens födelsedag, upplät den gamla herrgården
enligt åldrigt gästfri god sed sina dörrar för allt
socknens herrskap, då ingen, som bara kunde röra
sig ute, underlät att infinna sig. Den dagen
dignade borden under rätternas öfverflöd, källrarna sände
ut sina oförfalskade varor ur de gamla solida faten
och alla gästerna gingo mätta och nyfikna omkring
och beundrade de gamla möblerna samt växthusens
och trädgårdens härligheter. Från denna trädgård
och detta växthus, som praktiskt och förståndigt
folk aldrig kunde underlåta att strängt ogilla,
härstammade de utsökta blomsterbuketter, med hvilka
herr Henrik på bestämda namnsdagar regelbundet
uppvaktade några af socknens damer och därigenom
alltjämt sades hålla en hoppets gnista vid lif hos
en och annan af de ogifta mottagarinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
