Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Hvardag — söckendag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock förärades till ingen så vackra buketter som
till fru Ulrika. När blommorna kommo till Lindby,
skämtade fröken Lovisa med ett blekt löje öfver att
sådana buketter nästan kunde liknas vid en
kärleksförklaring, men ingen fäste eljes någon betydelse vid
blomstersändningen, ty herr Henrik hade alltid varit
ansedd för en högst egenartad person, som kunde
tillåta sig hvad han behagade. Fröken Lovisa afsåg
också med sitt yttrande endast att taga hämnd på
herr Henrik för allt det gyckel han jämt dref med
henne.
Den förändring, som försiggått på Henriksberg,
var ett ständigt ämne för Lars Peters begrundande.
Det blef nästan en vurm hos honom att gå och
snegla öfver till grannens ägor och beräkna hvad en
sådan landthushållning i stort kunde inbringa, och
därvid kände hans förvåning öfver att herr Henrik
verkligen åstadkommit detta, inga gränser. Men så
snart fru Ulrika hörde honom tala härom, bestred
hon hans åsikt. Så klok som herr Henrik var, kunde
man af honom vänta hvad som helst, bara man
använde sina ögon till att se och sitt förstånd till att
döma med, påstod fru Ulrika spotskt.
Nu för tiden sade hon alltid emot Lars Peter.
Hon hade blifvit otålig, nyckfull och trätgirig.
Hennes tankar liknade stora svarta fåglar, som med
hvassa näbbar och klor riktade hugg och slag mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
