Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Hvardag — söckendag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke tagit vid, då var deras tid inne. I skymningen
stod fru Ulrika alltid vid fönstret i förmaket. Där
lefde hon i minnet om allt hvad som händt den
märkvärdiga sommaren, då luften varit fylld af sol och
ljus, då tankarna hos henne vaknat till lif och
känslorna sökt sig upp ur hjärtats underfulla, okända djup.
Det är mycket lättare att i ett afgörande
ögonblick fatta ett stort beslut, än att sedan
uthärda dess följder under långa grå hvardagar. När
fru Ulrika stannade kvar hos sitt sjuka barn,
tycktes henne plikten lätt, nu var den blifven till en tung
börda. Under hvardagslifvets tryck grumlades det
som varit ljust, rent och starkt i hennes känslor;
det som varit dristigt och stort i hennes drömmar
krympte ihop, och hennes sinne fylldes af ömkliga
uppsåt och små själfviska önskningar.
Barnen fingo lära sig gå på tå och tala sakta,
när mor i skymningen hvilade vid fönstret i förmaket.
Hon ville icke blifva störd, hade de hört, och aktade
sig noga för att öfverträda tillsägelsen, emedan de
kände till ohörsamhetens följder.
Men när kvällsysslorna åter kallade fru Ulrika
ut, visste hon att lifvet var endast slit och släp och
att arbetet blifvit satt på människan till en
förbannelse.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
