Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Hvardag — söckendag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen; allt ledsamt och obehagligt, som hände,
lade hon honom till last.
Värst blef det, när gamle sektern kom till
Lindby eller Lindbyborna reste på besök till Östankärr.
Den gamle herrn kunde icke förlåta sin svärdotter
att hon velat trotsa honom, och emedan hon stått
högt i hans gunst, blef fallet desto djupare. Hon
åter kunde icke glömma det hugg den gamle riktat
mot henne, ty en kvinna tillgifver aldrig att hennes
hjärtas hemlighet lägges i öppen dag för allas blickar.
Sålunda hade det redt sig till kamp på fullt allvar
mellan gamle sektern och fru Ulrika. Aldrig
nämndes ett ord om det framfarna, man måste låtsa som
om ingenting händt eller allt blifvit glömdt; men
i själfva verket låg minnet af gjord och liden
oförrätt kvar och gräfde upp alla de fula, stygga tankar
människohjärtat kan gömma, och de formades ut
till ord och uppsåt, hvilka lades i bakhåll för att
brukas, när tillfälle blott gafs. Striden mellan
svärfadern och fru Ulrika fördes med tusen fördolda
afsikter att såra och förödmjuka, att klandra och
trotsa. All denna ofrid, detta gnat och kif, gjorde
lifvet så ömkligt smått och fult, sinnet så tungt och
tankarna så hårda och bittra.
Dagens arbete lämnade föga tid öfrig för dessa
onda, mörka tankar, men när i skymningen dagens
sysslor blifvit ändade, och kvällens göromål ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
