Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. En hvar på sin post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde allt fult och grått, dimmorna stego våta, täta
och kalla längs de grunda stränderna och kröpo
utmed de lågt belägna fälten. Hösten skulle blifva
både tidig och våt, om gamla tecken slogo in, ty
regnet hade begynt med nytändningen, därför fick
man motse regn ända till nästa månskifte, och
tranorna hade vid sin tidiga flyttning flugit så högt att
man säkert måste vänta stark nederbörd.
Fru Ulrikas ansikte bar samma mulna prägel
som landskapet. Allt smått och trångsinnadt, tungt
och fult i hvardagslifvet hade liksom höstliga
dimmor dragit däröfver och förjagat det forna solskenet
och den forna glädjen därur. Medan hon likgiltigt
såg ut, varsnade hon borta bland dimmorna på
fältet något mörkt, som långsamt närmade sig. Ett
ögonblick drog den förflugna tanken genom hennes
hjärna att det var den alltid saknade, som vände
tillbaka. Hon såg — nej — det var bara några
män i grofva kläder, de gingo långsamt och
försiktigt, skredo varsamt fram liksom med fruktan och
buro något tungt mellan sig. Nu kommo de
uppför backen — fru Ulrika såg att deras börda var
en människa — Lars Peter var det de buro hem —
gud i himmelen hvad hade händt!
Under arbetet på fälten hade Lars Peter blifvit
träffad af det härjande gisslets slag. Karlarna, som
burit honom hem, hviskade om att där funnos flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
