Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatta uppblomstring på Henriksberg äfvensom herr
Henriks skarpsinniga ingripande i kommunens
angelägenheter slutligen framtvingat den gamle stränge
herrns gillande.
När herr Henrik svarade på hans kallelse genom
att skyndsamt resa till Östankärr, stängde sig sektern
inne med honom till ett långt, hemlighetsfullt
samtal. Hvad därunder afhandlades, visste ingen, ty
äfven herr Henrik iakttog en orubbligt sträng
tystnad. Men efter den dagen tycktes den gamle herrn
gå och vänta på något, och under denna väntan
förbyttes hans vanliga viljekraft i en osäkerhet och
oro, som medan veckor och månader förrunno,
alltjämt tilltogo och synbarligen tärde på hans svaga
hälsa.
Oaktadt skröplighet och svaghet gjorde sektern
årligen sitt sedvanliga besök på Lindby. Han gaf
sig ingen ro, innan han undersökt, granskat och
med egna ögon förvissat sig om att allt där gick
såsom han ville och fordrade. Med honom följde
Ann-Sofie, som förblifvit ogift och som skötte
hushållet på Östankärr och vårdade den gamle fadern
på sitt ordkarga, tungsinta, plikttrogna vis.
När sektern detta år som vanligt mot hösten
infann sig på Lindby, lät han åter genast sända
bud efter herr Henrik och väntade honom med
alltjämt stegrad otålighet. Äfven nu förblef samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
