Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för barnen, att den röda fläcken under näbben och
den långa, kluvna stjärten vittnade om det onda
fågeln en gång gjort, samt att den sökte urskulda
sig i det den kvittrade:
Jungfru Marias nyckelpiga
säger, att jag stulit av henne
ett rött nystan och en sax,
men det har jag ej gjort. —
Elin gick ned till stranden, där näten hängts
upp till torkning och ekstocken nytjärad låg upp-,
och nedvänd för att torka. Hon såg måsarnas
vingar glimma i rymdens solljus över fjärdens
blånande vidd och hörde vågornas skvalp mot
strandstenarna. Hon såg allt det som hon otaliga
gånger skådat i sin längtan därborta i det nya
landet. Men den olikheten fann hon här, att allt
i verkligheten var så mycket mindre och
oansenligare, än hon mindes det. Vägen från stranden
upp till gården var mycket kortare, än hon trott,
och byggningen mindre och lägre. Det var heller
alls inte så långt till hagen, som hon hade kommit
i håg att det var, och skogen låg också mycket
närmare och träden voro inte på långt när så stora
och höga, som hon föreställt sig dem.
Mot kvällen, då tiden var inne att taga hem
korna, följde Elin med Karin till skogen. Karin
hade bara varit ett barn, när systern reste bort.
Nu var hon en lång, gänglig flicka med ett smalt,
blekt, lite fräknigt ansikte, ur vilket två stora,
grå ögon blickade fram med ett uttryck liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
