Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, svarade Karin och kastade sig ned i den
mjuka mossan på berget — inte behöver vi gå
längre, nu kommer de nog självmant hit. Och
hon höjde åter rösten för att om möjligt
påskynda marschen med ett rop.
Elin satt och såg ut över den välbekanta
skogssjön.
— När jag ser Djupträsk här i aftonsolskenet,
sade hon och slog sakta omkring sig med en grön
björkkvist för att jaga bort de blodtörstiga
myggorna — så minns jag ett ställe, som jag såg en
gång, då jag var ute och reste med Mrs. Eliot.
Karin blickade upp med lysande ögon.
Äntligen, äntligen skulle det komma, som hon hela
dagen gått och väntat på! Nu kunde hon få höra
något om den stora, underbara värld, till vilken
hennes tankar i hemmets ensamhet ständigt sökte
sig ut, heta av längtan och begär, som läsningen
väckt till liv och som genom böckerna alltjämt
underhölls och ökades hos henne. Hon brann av
åstun-dan att höra systern tala om den drömda
härligheten, men rädd för att Elin bara skulle skratta åt
det hon sade eller göra narr av henne, hade hon inte
haft mod att komma fram med några frågor.
Nu var stunden inne.
— Var hon snäll? frågade flickan ivrigt.
— Vem? Mrs. Eliot?
Karin nickade jakande.
— Ja, det kan du lita på. Det finns inte mången
lik henne.
— Hur kom du till henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
