Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där granarna växte, var det fuktigt och kyligt
och deras yviga kvistar, som släpade ända ned
mot marken, förde med sig dyster skymning.
Men sedan i dälderna, där ljuset fick spela in, blev
landskapet både ljust och leende och grönskan
rik och omväxlande, där växte både ek och lind
och om hösten bjöd hasseln på nötter.
Karin höjde då och då rösten till ett gällt
kallelserop, men några kor varken sågos till eller hördes
svara på locktonerna.
Plötsligt öppnade sig skogen och bakom
trädstammarna sågo vandrerskorna en liten sjö blänka
fram mellan branta och bergiga stränder. Dess
vatten var så mörkt att det föreföll svart. —
Djupträsk hade ingen botten, sade folket.
Från den motsatta stranden, där solen ännu
lyste med gulröd glans över skogens grönska och
över den grå strandbranten, förde vinden med sig
pinglandet av Stjärnros’ skälla, och de stora, oviga
röd-och-vita djuren sågos långsamt avbetande
gräset röra sig fram och åter i sakta mak.
Då Karin ånyo gav till ett ljudligt rop, lyfte
de lyssnande sina huvuden och efter en stunds
begrundande satte de sig omsider sävligt i rörelse
samt begynte med Stjärnros i spetsen tåga framåt
stigen, som runtom träsket ledde till stranden,
därifrån kallelseropet ljöd.
— Nu kan vi sitta ned här och vänta en stund,
föreslog Elin, i det hon satte sig på en sten. Hon
visste av gammalt att kovandringen tog rundlig
tid. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
