Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än förr. Han talar vänligt ined henne och kan
också höra på, ifall hon säger sin tanke om något.
Förut brydde han sig föga om att fästa avseende
vid kvinnotankar, och motsägelser klippte han av
genom att slå handen i bordet och befalla
kvinnfolket att tiga.
Som barn hade hon mest va ¡it rädd för honom
och gömt sig undan, då han var vid sitt onda
lynne. Men senare som vuxen hade hon ibland
brusat upp, hon med, och givit häftiga svar. Och
då hade det blivit träta och kiv med ord, som föllo
hårda och vassa, tills modern trädde emellan.
Ty modern visste så säkert, att oenigheten härledde
sig därav att faderns och Elins lynnen alltför
mycket liknade varandra. Sedan då Elin borta i
främmande land låtit tankarna gå till hemmet,
hade det alltid varit modern hon mindes och
saknade. Men tillika hade hon även litet ringaktande
tänkt på moderns alltför fridsamma sinnelag, som
lät henne hålla till godo med snäsor och kält, också
då hon hade rätt och fadern orätt.
Inne i stugan hade modern mest alltid varit
tyst och allvarsam. Men så snart hon kom ut i
skogen, blev hon liksom en annan människa. Ofta
hade barnen fått följa med henne till skogen för
att binda kvastar och vispar eller plocka
sommarens söta hallon och höstens röda lingon. Då hade
hon varit munter och pratsam och hade sjungit
visor för barnen och lärt dem många roliga ordstäv
och gåtor.
Men i smultrontiden gick modern alltid så bittida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
