Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till skogen att alla andra ännu sovo. Och när de
vaknade, var hon redan hemma igen med korgen
full av stora, mogna, röda smultron, sådana ingen
annan än hon nånsin kunde finna. Men frågade
man henne, var hon plockat dem, log hon bara och
svarade: i skogen. Det var något hemlighetsfullt
med mors smultronplockning, hade barnen alltid
tyckt.
Ibland då fadern var vid gott lynne, hade han
brukat skämta med moderns smultronplockning.
En vacker dag kunde skogsrået fara av med hela
mor, påstod han, ifall hon gick så bittida i skogen.
Men sådant tal hade mor inte tyckt om. Det fanns
saker, som man inte fick skämta med, trodde hon,
ty det kunde gå illa för den som gjorde det. Även
då barnen hade kommit hem från skolan, där
de fått lära sig, att varken skogsrået eller huldran
eller näcken fanns till i verkligheten, hade modern
bara skakat på huvudet, när de sade det, och fastän
hon ingenting svarade, hade de ändå av uttrycket
i hennes ansikte kunnat se, att hon i alla fall behöll
sin tro för sig.
De raraste smultronen, som voro mörkröda av
sötma och mognad, förde modern alltid till en fru,
som bodde på en holme i en vit sommarvilla.
Frun hade fordom hållit söndagsskola för folket
ute på öarna och av henne hade modern, som
i barndomen aldrig fått gå i skola, lärt sig både
skriva och räkna. Ibland hade också barnen fått
följa med modern till Vita Villan. Elin mindes,
huru frun då plägat säga, att maken till smultron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
