Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle dukas fram för den främmande, ehuru några
av de äldre äggen ännu lågo kvar i skafferiet.
Sedan bjöd Sofi Bergöflickorna att stiga in och
hälsa på frun.
Inne i det stora, ljusa rummet, där solen
randade de vita möblerna och det vita golvet med
rörliga skuggor från träden och buskarna, som
utanför fönstren sakta läto sina blad och kvistar vaja
för vinden, satt i en stor, vit länstol en liten bräcklig
gestalt. Hennes hår var glänsande vitt, men
ansiktet var inte gammalt och rynkigt, utan
fin-hyllt och ljuslätt med något ungdomsvarmt i blick
och uttryck. Hon gick inte emot sina gäster, utan
räckte bara välkomnande fram två fina, vita
händer.
Tack, hon mådde alltid bra, såsnart hon kommit
ut från staden till sin kära lilla villa vid havet.
Här kunde hon dagen i ända lyssna till fåglarnas
ljuvliga sång i trädgården och vågornas sakta
plask mot de stora stenarna nere vid stranden,
svarade hon, då Elin framförde sin mors hälsning och
efterfrågan, hur det stod till med fru Bengtsons
hälsa.
Naturligtvis kändes det ibland litet tungt och
sorgligt för henne att sitta bunden vid en stol
— hon som förr aldrig tröttnade att gå och gärna
sprang också, om det kom an på det, tilläde hon
leende. Men det lönade ju inte mödan att tala om
den saken. Hon ville hellre säga välkommen hem
igen till Elin.
— Det är roligt för mig att se Elin hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
