Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt roligt. Föräldrarna och jag är ju gamla
bekanta, och Elin själv har jag känt redan innan
hon nådde med näsan upp till bordskanten.
Fru Bengtsons vackra, grå ögon under de stora,
kupiga ögonlocken riktades mot Elin, som rodnade
litet vid granskningen, medan den vänliga stämman
fortfor:
— Minnsann tror jag inte att Elin växt
därborta högrest och ståtlig som far själv. Ja, ja,
det kan bli tillväxt på många vis, tänker jag, för
den som kommer ut i världen och får ta sig fram
på egen hand...... Nå, Elin stannar naturligtvis
hemma nu?
Tills vidare, ja, men....
— Res inte mera bort! Res inte bort! avbröt
Vita Villans härskarinna och höjde varnande sitt
fina, vita pekfinger.
Uttrycket i Elins ansikte stramades och blicken
fick något fientligt, men hon underlät att svara.
Nå...... det tycktes vara en ömtålig punkt.
Den vänliga rösten slog hastigt bort frågan genom
ett medgivande:
— Ja> jag ve* ju själv, hur längtan bränner i
unga år. Att se främmande länder och lära känna
olika folk, det var också min heta ungdomsdröm...
Men den drömmen förvandlades aldrig till
verklighet..... nå ja......
1 rösten dallrade liksom ett eko av ungdomsårens
längtan och de vackra ögonen blevo litet
rödkan-tade, då samtalet avbröts av att i farstun hördes
steg och en herre trädde in i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
