Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon är storsint och frikostig, fortfor Widing
— alla som känner henne, måste beundra henne.
— Jag har märkt det. Jag lärde känna fru
Bengtson i våras, då hon hade insjuknat i angina
och måste behandlas med omslag. Vi hade just
den tiden en svår influensaepidemi, så att alla
sjuksköterskor i hela staden var ofantligt
upptagna. Och då bad sjukhusets överläkare, som
också är fru Bengtsons läkare, att jag skulle gå
upp till henne och lägga på omslagen. Ja, ja, hon
är ovanligt fin och älskvärd, det tycker jag visst.
Sedan hon blivit frisk igen, bad hon mig komma och
hälsa på ibland. Och nu har hon bjudit mig hit ut
under de få dar jag kan ta mig ledighet från
sjukhuset. Det är ju ofantligt vänligt, det är det.
— Vi tycker alla, att hon på ett storartat sätt
bär den tunga prövningen att inte mer kunna gå,
tog Widing åter upp, som hade han velat få klart
besked om vad översköterskan egentligen menade.
— Men nu påstår ni, att det är av rädsla för att gå,
som hon sitter fastkedjad vid sin stol.
— Det är inte precis så, svarade hon
undervisande.— Det är ju redan så längesen fru
Bengtson bröt sitt ben, att det kanske inte numera
duger till att gå med. Men hon har aldrig riktigt
vägat försöka att göra det, hon har inte vägat, sade
jag. Man ser ibland sådana fall.
Översköterskan stod och betraktade den lugna
vattenytan, där småstenarna, som hon roade sig
med att kasta ut en efter annan, cirklade upp
ringar, vilka alltjämt vidgades och bredde ut sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
