Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills de inte mer tycktes äga något samband med
utgångspunkten, som inte längre kunde
upptäckas. Hon tänkte därvid på sitt eget hårda,
strävsamma liv. Hur föga samband föreföll inte
det att ha med utgångspunkten: de glada, sorglösa
barndoms- och ungdomsåren? Så var det hennes
äktenskap, som börjat strålande lyckligt och slutat
djupt olyckligt. Och nu det dagliga uppslitande
arbetet för att kunna försörja sig själv och andra.
Allt det mänskliga lidande hon oavlåtligt genom
sitt yrke kom i beröring med, hade hos henne
framlockat ett slags likgiltig glättighet i tal och
uppträdande. Det fordrades ju ständigt av henne,
att hon skulle hålla modet uppe hos andra och
stålsätta sig själv. Men i tonfallet, då hon svarade
Widing, låg en viss skärpa:
— Kanske är det inte sä nyttigt heller att
alltid bli omhuldad och buren på händerna och
skyddad för allt svårt och tungt. Livet är hårt
och strängt, det skonar inte, det slår till.
— Säg, tror ni att min moster ännu kunde börja
gå? frågade doktorn med en opraktisk mans
tafatthet inför livets oförutsedda nycker.
— Nå ja, den frågan är inte lätt att besvara.
Och med den litet koketta och gäckande
frispråkighet, som brukade slå an på hennes manliga
patienter, tilläde hon leende:
— Livet går inte sä snörrätt efter teorierna,
som de lärda herrarna uppställer. I vårt yrke får vi
se mångt och mycket, som är egnat att förvåna —
om man nu ska förvåna sigöver nånting här i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
