Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till världen ... ined tusen förhoppningar och fast
tro på dess framtid ...
— Nej, avbröt han — nu kan ingen gå de gamla
vägarna. Åt vilket håll vi än ser, måste vi finna,
att vi misstagit oss, att vi har gått vilse. Vi måste
söka nya vägar. Broderskapets heliga eld bör
lysa oss fram mot de nya målen. Den elden måste
renande gå över jorden. Vi måste alla vakta på att
den icke får utslockna. Endast den kan förtära
. hatet och hejda blodströmmen. Endast den kan
numera rädda världen.
Nu var det utsagt. Han kände det som en
lättnad. Men fortfarande under intrycket av den
bitterhet sjuksköterskans ord framkallat, tilläde han:
— Minns du inte dina egna försök att upplysa
och undervisa folket? Minns du inte, att jag redan
i barnaåren lärde det av dig?
Han skyndade sig att säga farväl. Och genom
fönstret kunde fru Bengtson se, hur hans kanot
lik en stor, vit vattenfågel snabbt avlägsnade sig,
medan den våta paddelåran vid varje sving
infångade en glimt av de sista solstrålarna. Hennes
blick följde dess färd över den aftonklara fjärden,
tills kanoten försvann bakom en holme. Sedan
lutade hon ned huvudet mot handen och försjönk
i tankar.
Hon satt fortfarande så, när översköterskan
återvände, och för att icke störa henne ställde sig
denna vid ett öppet fönster, där hon kunde andas
in ännu en smula salt havsluft, innan hon gick
till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
