Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt lyfte fru Bengtson upp huvudet, blev
henne varse och utbrast med en röst, som darrade
av sinnesrörelse:
— Jag vet inte... jag vet inte, vad jag skall
tänka om Axel... jag vet bara att jag älskar
honom, som vore han mitt eget barn.
Det var så ovant för henne, så rent otroligt att
ett tvivel kunde få smyga sig in i hennes känslor
för någon, som hon höll av, att hennes stämma
blev hjälplöst klagande och bruten, då hon fortfor:
— Axel är en högt begåvad man. Hans bok
skulle fört namnet Axel Widing långt ut i världen
... ställt honom i bredd med samtidens yppersta
tänkare ... Jag förstod inte riktigt, vad han menade
med att vi alla hade gått vilse ...
Utan att egentligen fästa avseende vid sin tysta
åhörarinna, fullföljde hon sin tankegång: — Det
är mycket beklagligt, att han inte har fått egna
sig helt åt sin vetenskap. Men om somrarna kunde
han ju alltid arbeta på sin bok. Jag hade så
innerligt glatt mig åt att han i år skulle komma hit
ut till skärgården och skriva boken färdig.
— Bor han här i närheten? frågade
sjuksköterskan.
— Nej, det är ett bra stycke väg att ro härifrån
till Alö, där han hyrt in sig hos fiskaren. Han har
också bott där nångång förut.
— Antagligen i en sådan där liten farstukammare,
där blåsten pinar in genom många springor, och
där det nätt och jämt ges utrymme för en smal
utdragssäng, två trästolar och ett bord, som hal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
