Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de skarpskurna dragen, det täta, rödblonda
håret och krusiga skägget, rätade självmedvetet
upp sig. Han tyckte, att alltsammans begynte
klarna för honom.
Det gällde nu, förstod han, att draga ut till kamp
mot den ovän han hela livet igenom lärt sig betrakta
som »fienden»? Hade inte redan i barndomen
modern skrämt honom till tystnad med hotet
att ryssen skulle ta honom, ifall han inte hörde
upp att skrika? Hade inte den gamle lotsens
historier ingivit honom ringaktning för denna
fiende? Hade han inte sedan under många år lärt
sig, att dess påbud måste överträdas? Hade han
inte under krigstiden sjudande av förbittring tyst
varit tvungen att åse fiendens härjningar i
skärgården? Filodet i hans ådror sjöng sin mäktiga
sång om månghundraårig fiendskap från
släktled till släktled mellan två raser och två folk.
Han var så gripen av dessa känslor och tankar,
som tumlade om i hans hjärna, att han ibland
förlorade förmågan att följa med vad hans gäst
sade, medan denne fortfor att rastlöst gå fram och
åter över golvet.
. .. Här var en skara män, som sammanslutit
sig och dragit ut, hörde han åter Widing säga.
De behövde en vägvisare och visste att någon,
som säkrare än Karlsson kunde vägleda dem över
skärgårdens isar, fanns icke. Ingen kände ju
såsom han varje genväg, som fortast förde till
målet; varje smyghål, dit man kunde draga sig
undan, ifall förföljarna voro en i hälarna; varje holme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
